Den tråden dök upp på en sajt jag är medlem på. "Vad tänker du på när du hör ordet invandrare?"
Jag blev förvånad när jag såg svaren i tråden. "Äckliga negrer som förstör vårt land", "Brott", "jobbiga skrikiga ungdomar, hah"..
Svaren gjorde mig bara så ledsen, så jag var själv tvungen att skriva ett svar.

Vad tänker jag på?
Jag tänker på en av mina bästa vänner som invandrade till Sverige när hon var liten. Jag tänker på en barndomskompis som blev utvisad från Sverige och mördad i sitt hemland. Jag tänker på städaren i min skola som i sitt hemland var kirurg. Jag tänker på min kompis, som får höra elaka ord efter sig varje dag tack vare hennes hudfärg. Jag tänker på SD-propaganda, främlingsfientlighet, rasism, kulturkrockar och hur människor fortfarande envisas med att använda nedsättande ord när de pratar om invandringen.

Jag tänker på hur människor talar om invandrare som om de alla vore likadana, som om de vore personer utan moral och som bara kommer hit för att förstöra.

 

Framför allt tänker jag på hur lite samhället har förändrats, och hur människor fortfarande inte kan se bortom efternamn och ursprung.

Igår var det skolavslutning. Det var mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Jag trodde att jag skulle längta tills allt var över. Men igår när jag skulle ta farväl av läraren jag nu känt i tre års tid så brast det. Jag började gråta, och det var inte förrän då jag insåg hur mycket jag faktiskt älskade just min skola. Jag insåg hur mycket jag verkligen älskar mina lärare och hur mycket jag kommer sakna dem. 

Jag fick även lära mig hur mycket de uppskattade mig. Min engelsklärare sa till mig att han kommer sakna mig enormt, att han har blivit glad av att bara se mig i skolan och blivit stolt över att jag alltid har vågat gå min egen väg och inte låtit någon sänka mig.

 

Jag vann även ett pris för årets prestation (gick upp och hämtade det med teaterblod i ansiktet, hah.)

 

Motiveringen löd; "En av de tappraste vi känner, din kämparglöd och vilja att se framåt är enorm. Du är självsäker och står upp för din personlighet och dina åsikter. Tvekar inte till att ta en debatt... Vi imponeras, trots operationer, smärta och frånvaro lyckas du få bra betyg. Vi önskar dig all lycka i framtiden."

Och nu måste jag sluta skriva innan jag börjar gråta igen.