Skolavslutning
Igår var det skolavslutning. Det var mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Jag trodde att jag skulle längta tills allt var över. Men igår när jag skulle ta farväl av läraren jag nu känt i tre års tid så brast det. Jag började gråta, och det var inte förrän då jag insåg hur mycket jag faktiskt älskade just min skola. Jag insåg hur mycket jag verkligen älskar mina lärare och hur mycket jag kommer sakna dem.
Jag fick även lära mig hur mycket de uppskattade mig. Min engelsklärare sa till mig att han kommer sakna mig enormt, att han har blivit glad av att bara se mig i skolan och blivit stolt över att jag alltid har vågat gå min egen väg och inte låtit någon sänka mig.
Jag vann även ett pris för årets prestation (gick upp och hämtade det med teaterblod i ansiktet, hah.)
Motiveringen löd; "En av de tappraste vi känner, din kämparglöd och vilja att se framåt är enorm. Du är självsäker och står upp för din personlighet och dina åsikter. Tvekar inte till att ta en debatt... Vi imponeras, trots operationer, smärta och frånvaro lyckas du få bra betyg. Vi önskar dig all lycka i framtiden."
Och nu måste jag sluta skriva innan jag börjar gråta igen.
Kommentarer
Trackback
